emmaahlstrand

Det är klart!! Jag ska till FLORIDA i 4 år för att studera Forensic Psychology på Florida Institute of Technology. Efter cirka tre veckors förhandlande med skolor i Florida, Connecticut, Pennsylvania, Kalifornien, Kansas m fl så var FIT: s stipendieerbjudande, program och fotbollsmöjligheter det rätta valet för mig.

FIT ligger i Melbourne (nej inte Australien - Melbourne, Florida! :D) som ligger 2,5 timme från Miami och 1 timme från Orlando, så bättre läge får man ju leta efter. Lägsta temperatur blir runt sådär 17-18 grader så det känns ganska överkomligt. Fotbollslaget håller en hög division 2/låg division 1- nivå (enligt en svensk tjej i laget som förut spelade i division 1 med Stattena). Laget har också en välmeriterad tysk målvaktstränare vilket jag tror kommer bli intressant; har förmodligen en helt annan fotbollsfilosofi än de svenska tränarna så då kan man plocka godbitarna från olika håll.

Just nu har jag det ganska svårt att greppa att jag verkligen bara kommer lämna allt här och dra till Florida (ensam!) om mindre än 200 dagar!! HELT sjukt!

Emma - lycklig!



Jenna och jag på Universal Studios, Florida, 2005 - JAG SKA DIT IGEN :D

BÄSTA sidan på Youtube! Improv Everywhere är en grupp amerikanska komiker som arbetar med att skapa scener i vardagen som kan ge förbipasserande en upplevelse som kan förgylla deras vardagsliv. Flera timmars underhållning!

Några personliga favoriter är;
Frozen Grand Central där 207 personer går in på Grand Cental i New York  (tågstation) och vid exakt samma tillfälle fryser de på plats och står stilla i 5 minuter. Helt sjukt bra gjort!

High Five Escalator utspelar sig på morgonen på en tunnelbanestation - Give Rob a high five!

Best Game Ever; ett gäng från Improv Everywhere går på en Little League baseballmatch (10-åringar) och förvandlar med mer än enkla medel denna match till en match på Major League standard (högsta baseballigan) - SJUKT roligt och en match ungarna definitivt tar med sig resten av livet.

Look Up More; 300 människor tar sig upp i en byggnad (tror det är ett shoppingcenter) med 300 fönster. Varje person ställer sig i ett varsitt fönster och med hjälp av signaler från marken börjar de röra på sej på olika sätt - samtidigt; tänk på att de ser inte varandra alls! Sååå häftigt!


Det finns så mycket mer på sidan, gå in och kolla - du kommer inte ångra dig!

Emma ---- http://www.youtube.com/user/ImprovEverywhere#p/u/4/9La40WwO-lU

I mitten av maj drog jag min axel ur led (inte första gången...), men till skillnad från tidigare erfarenheter så tog det mycket lång tid att komma tillbaka på planen. I augusti besökte jag mitt stamställe akuten för att röntga eländet. Det visade sig att mitt nyckelben (AC-leden) låg ca 1 cm ur led. Läkarens råd var att vila i 6 veckor och undvika att bära tungt (detta efter 7 veckors slit och bärande på Sports Camp.. ooops:S). Men envis som man är fick jag tag i k-tejp och det kändes okej att spela med en tejpad axelled (definitionen av "okej" får du bestämma själv :P).

Efter mindre problem med axeln, blev det i december dags för soccer showcase med Bluechip i Göteborg. Showcase innebär att man tränar och spelar inför ett gäng amerikanska coacher som sedan bedömer ens chanser att spela collegefotboll. Av någon anledning fick jag vara med på grabbarnas första träning; där Rob, coachen som höll i träningen, verkade lite rädd för att det skulle bli för tufft för mig att lira med killarna. Men det gick okej. Direkt efter 2 timmars tuff träning med grabbarna var det dags för ytterligare 2 timmar med tjejerna. När man sen fick i sig lite mat så var det direkt tillbaka till planen för 2 timmars fotboll igen. 6 timmars tuff fotbollsträning visade sig vara alltför mycket för min axel och mitt nyckelben....

I mitten av december fick vår sjukgymnast Christer kolla på min axel och kommentaren jag fick var; "du har misshandlat dina axlar i ett antal år nu va??". Axellederna var helt förstörda, då speciellt den vänstra där jag också hade fått en inflammation... Kändes sådär att nu få en tankeställare kring hur illa jag har behandlat mina stackars axlar och det var bara att bita i det sura äpplet och börja rehabträningen...

Så nu har jag varit ifrån fotbollen i en månad, och det har då ersatts av rehabträning 3 gånger i veckan på Medisinskt Centrum, rehabövningar hemma varje dag, rehabövningar på alla träningar och mycket snabba fötter och löpningar för att hålla igång. Mer långtråkigt blir det inte! Men i måndags var det dags för återbesök hos Christer och jag fick goda nyheter! Inflammationen är nu borta och stabiliteten i mina axlar är betydligt bättre. Jag fick då klartecken för att under denna vecka testa att slänga mig lite lätt, ta emot bollar och försöka hänga på hela styrkeprogrammen på våra styrkepass. I tisdags kom jag igång lite på brottarmattan under målvaktsträningen och på konstgräset på vanliga träningen efter det. Idag testade jag på att hänga med på näst intill alla övningar på styrkepasset och det känns jättebra! Äntligen börjar det gå min väg och i nästa vecka får jag också gå in i spelet :D. Jag vet själv hur jag kan fungera i sådana här lägen, så nu är det dags att tänka efter innan jag pressar axlarna för hårt, då det kan innebära en gratistur tillbaka till ruta ett... Men i dagsläget känns det sjukt bra!

Emma - har något att kämpa för

I brist på annat att göra (eller orka göra... :P) tänkte jag starta en blogg. Det egentliga syftet bakom detta skulle nog vara att jag själv har haft det svårt att hitta nån bra blogg där man kan läsa personliga berättelser om hur man tar sig till USA för att plugga. Hösten 2010 drar jag över till det stora landet i väst för att plugga och spela fotboll; jag tänkte att om nån i min närhet någonsin får samma idé så kan kanske något av det jag skriver här komma till nytta! Jag tänkte också att det kan vara kul att testa att blogga, då jag har många vänner som gör det.
Just nu har jag kommit så pass långt i processen att jag förhandlar kring stipendier med olika skolor. Om ungefär en och en halv vecka kommer jag veta vart jag kommer spendera mina nästa fyra akademiska år. Jag har fått erbjudanden från fyra skolor och väntar på svar från två till. Skriver mer om den processen när det är klart!

För att komma till det stegen jag befinner mig på idag har jag tagit hjälp av ett företag som heter Bluechip Sports and Education, som under de senaste 18 åren har hjälpt idrottare från Norden till college och universitet i USA. De hjälper mig med allt! Det första steget var att filma mig i spel och på träning; vilket min kära bror hjälpte mig med. När filmen var upplagd på Youtube så skickade Emil (min kontaktperson på Bluechip) länken till olika coacher på skolor som skulle passa mig. Efter bara några dagar började mailen komma in och en första kontakt med olika skolor var gjord.

Efter några veckors mailkontakt med coacherna var det dags att börja fylla i ansökningarna. Det kan låta simpelt, men ansökningarna utgör en helt ny vetenskap! Om vi säger såhär; skolorna vill veta allt du vet om dig själv och lite till... I det läget var jag mycket nöjd med att jag valde att ta hjälp från Bluechip och Emil. Jag skickade långa listor med frågor om ansökningarna ett antal gånger, och en tålmodig Emil hjälpte mig hela vägen.

I början av november var det dags för de två stora proven; SAT och TOEFL. SAT är det amerikanska högskoleprovet, där man testas i 10 olika delar. Dessa delar är uppdelade på uppsats, läsförståelse i olika former, matematik och skrivning (revidering av meningar och givna uppsatser). Pressen var hög då jag var tvungen att få minst 820 poäng av 1 600 på matematik och läsförståelse för att få spelarlicens i NCAA (collegeidrottsserie). Jag har aldrig skrivit ett mer påfrestande prov någonsin, då jag var på testcentret i ca 5 timmar. Allt gick bra och jag fick 1 140 poäng på matematik och läsförståelse (1 680 poäng med skriva). TOEFL (Test Of English as a Foreign Language) testade bara engelska genom uppsatsskrivning, läs- och hörförståelse. Testet var lättare än SAT men jag har fortfarande inte fått mitt resultat.

När skolorna och coacherna hade fått mina resultat och all information de kunde få från ansökningarna så började processen med stipendieerbjudanden. Just nu har jag tillräckligt bra erbjudanden att jag vet att jag kommer ha råd med att åka till USA för att plugga, men vart jag hamnar och de slutgiltiga stipendierna kommer inte vara klart riktigt än.

Här är jag idag; förhoppningsvis vet jag mer om ett par veckor! :D

Emma