Äntligen framsteg!
I mitten av maj drog jag min axel ur led (inte första gången...), men till skillnad från tidigare erfarenheter så tog det mycket lång tid att komma tillbaka på planen. I augusti besökte jag mitt stamställe akuten för att röntga eländet. Det visade sig att mitt nyckelben (AC-leden) låg ca 1 cm ur led. Läkarens råd var att vila i 6 veckor och undvika att bära tungt (detta efter 7 veckors slit och bärande på Sports Camp.. ooops:S). Men envis som man är fick jag tag i k-tejp och det kändes okej att spela med en tejpad axelled (definitionen av "okej" får du bestämma själv :P).
Efter mindre problem med axeln, blev det i december dags för soccer showcase med Bluechip i Göteborg. Showcase innebär att man tränar och spelar inför ett gäng amerikanska coacher som sedan bedömer ens chanser att spela collegefotboll. Av någon anledning fick jag vara med på grabbarnas första träning; där Rob, coachen som höll i träningen, verkade lite rädd för att det skulle bli för tufft för mig att lira med killarna. Men det gick okej. Direkt efter 2 timmars tuff träning med grabbarna var det dags för ytterligare 2 timmar med tjejerna. När man sen fick i sig lite mat så var det direkt tillbaka till planen för 2 timmars fotboll igen. 6 timmars tuff fotbollsträning visade sig vara alltför mycket för min axel och mitt nyckelben....
I mitten av december fick vår sjukgymnast Christer kolla på min axel och kommentaren jag fick var; "du har misshandlat dina axlar i ett antal år nu va??". Axellederna var helt förstörda, då speciellt den vänstra där jag också hade fått en inflammation... Kändes sådär att nu få en tankeställare kring hur illa jag har behandlat mina stackars axlar och det var bara att bita i det sura äpplet och börja rehabträningen...
Så nu har jag varit ifrån fotbollen i en månad, och det har då ersatts av rehabträning 3 gånger i veckan på Medisinskt Centrum, rehabövningar hemma varje dag, rehabövningar på alla träningar och mycket snabba fötter och löpningar för att hålla igång. Mer långtråkigt blir det inte! Men i måndags var det dags för återbesök hos Christer och jag fick goda nyheter! Inflammationen är nu borta och stabiliteten i mina axlar är betydligt bättre. Jag fick då klartecken för att under denna vecka testa att slänga mig lite lätt, ta emot bollar och försöka hänga på hela styrkeprogrammen på våra styrkepass. I tisdags kom jag igång lite på brottarmattan under målvaktsträningen och på konstgräset på vanliga träningen efter det. Idag testade jag på att hänga med på näst intill alla övningar på styrkepasset och det känns jättebra! Äntligen börjar det gå min väg och i nästa vecka får jag också gå in i spelet :D. Jag vet själv hur jag kan fungera i sådana här lägen, så nu är det dags att tänka efter innan jag pressar axlarna för hårt, då det kan innebära en gratistur tillbaka till ruta ett... Men i dagsläget känns det sjukt bra!
Emma - har något att kämpa för
