Nej, jag kommer inte dö av att spela fotboll...!

Det här med amerikansk sjukvård är inte riktigt min grej... Efter att blivit "cleared for practice" i torsdags så har jag nu återigen fått träningsförbud.

I den serien jag kommer spela i (NCAA) är det från och med i år obligatoriskt att ha så kallade "concussion test", där vi skapar en baslinje för vår uppfattningsförmåga, minne och koordination, som senare kan användas för att se om man har återhämtat sig fullt efter en hjärnskakning. Under testet skulle man ange hur många hjärnskakningar man har haft, oavsett hur allvarliga de är. Jag har haft ett större antal, runt 10 stycken, och svarade olyckligt med ett ärligt svar. Professorn som har hand om testet satte en röd flagga på mig, som innebär att jag inte får träna eller spela med laget förrän en läkare har undersökt mig och sagt att det är okej.

På grund av det fick jag sitta på läktaren under tisdagens träning. På kvällen hade vi läkarundersökningar, där skolans idrottsläkare går igenom allt som kan vara fel på en. Den första läkaren jag pratade med kollade min motorik med mera, för att kolla om jag kan spela. Han ansåg att eftersom det var länge sen jag hade min senaste hjärnskakning, kunde jag träna vidare, men med rekommendationen att få en CT (röntgen av hjärnan) - dock inget tvång. Efter den första läkaren skulle jag prata med ortopeden, främst för att kolla mitt nyckelben, mina axlar och mina fingrar. Det visade sig oturligt nog att ortopeden hade högre status än den första läkaren jag träffade, och han ansåg att jag inte skulle spela förrän jag har fått en CT. Så på grund av ****** till läkare, får jag nu inte träna förrän jag har fått en CT, vilket kan bli gjort i bästa fall nästa vecka...

Jag får dock träna på egen hand, så länge ingen tränare ser mig. Så jag spenderar någon timme eller två själv på planen, där jag kör alla löpningar som laget gör och kör egna målvaktsövningar. Det är segt, tråkigt och frustrerande. På lagets träningar får jag inte ens jogga eller vara med och jonglera med laget... Oerhört frustrerande!

Trots allt detta så trivs jag riktigt bra med laget och tränarna - de är alla underbara och hjälper mig igenom allt. Det kommer bli en bra säsong så fort läkarna lämnar mig ifred.

Idag hade vi första introduktionsmötet för mitt "major" (program), där vi fick träffa några av våra professorer - som verkar riktigt bra. Imorgon kommer schemat vara klart och jag kommer veta vem min "academic adviser" är, så jag kan komma igång ordentligt med plugget, nu när jag till och med har köpt böcker!

Nu bär det av till planen för lite egenträning innan jag ska sitta stilla i två timmar (nej det kommer inte funka...), men vi ses och hörs snart igen!

Emma


"In order for the light to shine so brightly, the darkness must be present." - Francis Bacon


Kommentarer
Postat av: Ullis

Hej Emma!

Skönt att veta att du är på plats och att du faktiskt verkar ha fått en riktigt bra start. (trots spelförbud etc) Men jag antar att det löser sig med det ganska snart...

Var rädd om dig!

/Ullis

2010-08-13 @ 09:25:22
Postat av: peking

hallllåå?? skrivs dåligt här!

2010-09-05 @ 16:15:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0