Saaa, jag har fatt ett gang mail fran allt mojligt folk som vill att jag ska uppdatera min blogg - sorry att det har tagit fantastiskt lang tid...! Men jag beslutade att lyssna pa en klok van dar hemma i Sverige som fick mig att inse att det ar viktigare att faktiskt uppleva saker istallet for att dokumentera det. Det ar precis vad jag har gjort, jag har valt att njuta av min tid har - och till stor del ar det underbart!

Vardagslivet har ar ibland som hemma i Sverige, ibland helt annorlunda. Ett par ganger har vi kant for att dra till stranden eller aka lite jet-ski, och da ar det bara att dra ivag och gora det! I skolan kanns det som jag har ett visst forsprang i mina studier - mycket tack vare att jag har last storre delen av vad som ingar i kurserna, men ocksa tack vare tre ar pa Kunskapsgymnasiet. Jag vet hur jag ska planera for att det ska fungera for mig, jag har redan utvecklat min studieteknik i de strategier jag anvander - och det marks nar man jamfor mina studievanor med mina "freshman-vanner". Jag har ocksa min loggbok har som gor det hela mer familjart (trodde ni verkligen att jag skulle klara mig utan den!?).

Ytterligre en fantastisk nyhet; jag fick i mandags aka med ambulans till sjukhuset... igen...! Vi sprang suicides (idioten) om och om igen, och jag fick en astmaattck. Nar en av tranarna ringde ambulans sa fick jag en panikattack och helt plotsligt var det tva ambulanser pa plats. Jag minns inte mycket, men tydligen sag det ganska illa ut och de tog mig till sjukhuset dar de gjorde massor med tester, sa nu finns det bade en MRI och en CT av min hjarna (Y)! Efter nagra timmar pa sjukhuset, blev jag utskriven och eftersom detta var andra gangen detta hande med min astma, sa har lakarna slutat lita pa min svenska medicin, vilket ledde till en amerikansk medicin - fantastiskt.. I onsdags traffade jag min lakare och jag blev "cleared for practice"!

Till lite roligare saker - jag har borjat coacha lite latt! Tva tjejer i laget har ett flicklag var som de tranar en gang i veckan, och jag har nu borjat folja med for att halla i malvaktstraning. Det ar jattekul, och ett bra avbrott fran allt annat; skolan, sjukhus och pressen som kommer med det och all traning. Det ska bli kul att se om jag kan lara tjejerna nagot :)

Just nu sitter jag i Georgia framfor vart hotells dator. Vi akte hit igar med buss; (9 timmar - whuhuuu!) och efter en latt traning igar och imorse sitter vi nu och vantar pa att aka och kaka lunch. I eftermiddag har vi match, sa det laddas for fullt! Vi har mycket press pa oss, da vi i veckan rankades som 13:e NCAA div II lag i landet (basta rankingen FIT nagonsin har haft), sa det galler att vinna idag! Vi kommer stanna i Georgia tills pa sondag, da vi har ytterligare en match. Vi kommer vara hemma i Melbourne runt 4.00 pa morgonen - jag har lektion klockan 8.00 (ganska ovart!). Imorgon kommer bli slappardagen - da vi drar till ett shoppingcenter for att misshandla vara konton (det ar dags, har insett att tva vaskor med klader ar fruktansvart lite!).

Trots allt strul med allt som tydligen ar fel pa mig, sa trivs jag riktigt bra har. Jag kanner hur mina prioriteringar andras lite, da jag valjer att ha kul framfor att plugga (lugn, jag hinner med plugget ocksa). "We're in college!" (tolka det hur ni vill ;) ).

Working to earn my dream,
Emma


"I've always wanted to be somebody, but I see now I should have been more specific." - Lily Tomlin

Det här med amerikansk sjukvård är inte riktigt min grej... Efter att blivit "cleared for practice" i torsdags så har jag nu återigen fått träningsförbud.

I den serien jag kommer spela i (NCAA) är det från och med i år obligatoriskt att ha så kallade "concussion test", där vi skapar en baslinje för vår uppfattningsförmåga, minne och koordination, som senare kan användas för att se om man har återhämtat sig fullt efter en hjärnskakning. Under testet skulle man ange hur många hjärnskakningar man har haft, oavsett hur allvarliga de är. Jag har haft ett större antal, runt 10 stycken, och svarade olyckligt med ett ärligt svar. Professorn som har hand om testet satte en röd flagga på mig, som innebär att jag inte får träna eller spela med laget förrän en läkare har undersökt mig och sagt att det är okej.

På grund av det fick jag sitta på läktaren under tisdagens träning. På kvällen hade vi läkarundersökningar, där skolans idrottsläkare går igenom allt som kan vara fel på en. Den första läkaren jag pratade med kollade min motorik med mera, för att kolla om jag kan spela. Han ansåg att eftersom det var länge sen jag hade min senaste hjärnskakning, kunde jag träna vidare, men med rekommendationen att få en CT (röntgen av hjärnan) - dock inget tvång. Efter den första läkaren skulle jag prata med ortopeden, främst för att kolla mitt nyckelben, mina axlar och mina fingrar. Det visade sig oturligt nog att ortopeden hade högre status än den första läkaren jag träffade, och han ansåg att jag inte skulle spela förrän jag har fått en CT. Så på grund av ****** till läkare, får jag nu inte träna förrän jag har fått en CT, vilket kan bli gjort i bästa fall nästa vecka...

Jag får dock träna på egen hand, så länge ingen tränare ser mig. Så jag spenderar någon timme eller två själv på planen, där jag kör alla löpningar som laget gör och kör egna målvaktsövningar. Det är segt, tråkigt och frustrerande. På lagets träningar får jag inte ens jogga eller vara med och jonglera med laget... Oerhört frustrerande!

Trots allt detta så trivs jag riktigt bra med laget och tränarna - de är alla underbara och hjälper mig igenom allt. Det kommer bli en bra säsong så fort läkarna lämnar mig ifred.

Idag hade vi första introduktionsmötet för mitt "major" (program), där vi fick träffa några av våra professorer - som verkar riktigt bra. Imorgon kommer schemat vara klart och jag kommer veta vem min "academic adviser" är, så jag kan komma igång ordentligt med plugget, nu när jag till och med har köpt böcker!

Nu bär det av till planen för lite egenträning innan jag ska sitta stilla i två timmar (nej det kommer inte funka...), men vi ses och hörs snart igen!

Emma

"In order for the light to shine so brightly, the darkness must be present." - Francis Bacon

Nu är det dag 7 i Florida och det har verkligen tagit fart! Men jag tar det från början, då jag inte har hunnit blogga sen jag kom hit... :O

När jag kom till flygplatsen blev jag upphämtad av en av mina nya lagkamrater, Kelli. Jag bodde med henne, Kelsey och Casey (ja, namnen är sjukt lika, men jag har lyckats hålla koll nästan hela tiden :P) och även katten Titty, fram tills igår. Det har varit riktigt kul! Vi har bland annat haft lagmiddag, där man fick träffa alla i laget och vi spelade ett riktigt roligt spel som jag självklart vann :D. Jag har varit på stranden som är underbar, åkt vilse med ett par andra freshmens, sett på en underbart dålig bio och bjudit på svenska köttbullar.

Dag två här i Melbourne, Florida kan dock inte räknas till en av mina bästa... Vi gick upp tidigt för att ha en "team run", ungefär 5 km. Efter uppvärmningen började jag känna av astman, men dum som man är så tänkte jag att det skulle gå över... Efter knappt en kilometer fick jag ett astmaanfall. Jag satte mig ner och några av mina lagkamrater som sprang bakom mig stannade för att hjälpa mig. Sen blev det svart. Jag minns inget förrän när jag ser ambulans- och brandmän. Tydligen hade jag hyperventilerat och skakat i ca 10 minuter fram tills dess. Jag frös och mådde riktigt uselt, så dom tvingade in mig i ambulansen och det bar iväg till akuten.

På akuten togs det många olika tester och jag fick fylla i papper efter papper... Som tur var hade jag några av mina lagkamrater där; däribland Paula, en svensk tjej. Dom förklarade för mig att detta (kanske inte till denna grad) händer alla svenskar under första veckan. Mina värden såg bra ut (i jämförelse med i ambulansen - då mitt blocktryck var alldeles för högt (inte konstigt eftersom ambulanser är min största fobi...)) men av någon fantastisk anledning så skickades jag till en hjärtspecialist. Detta förmodligen för att om jag dör på planen inom den närmsta tiden så ska dom ha kollat allt så mina föräldrar inte kan stämma läkarna... Välkommen till USA..!

Jag har träffat hjärtspecialisten en gång nu och ska tillbaka den 19:e för ett ultraljud av hjärtat. Allt detta har inneburit en mängd arbete för att lösa med försäkringar med mera. Det är jobbigt, komplicerat och ovärt, men jag känner mig i alla fall mer vuxen nu! Det viktiga är att jag får spela och jag missade bara en dags träning. Dock känns det sådär att bli känd som svensken som nästan dog andra dagen... Vem jag än träffar från skolan (olika tränare, andra idrottare mfl) frågar alltid hur det är med mig och berättar att dom har hört vad som har hänt.. Men men, folk vet ju i alla fall vem jag är! Måste ju se positivt på det :P

Igår flyttade jag in i min lägenhet, som jag snart kommer dela med två andra tjejer. Men fram tills tisdag är jag själv - det beror på att jag är idrottare; vi får flytta in tidigare. Det känns underbart att vara klar med mitt rum! Nu har jag äntligen mitt eget utrymme och ett hem! Bilder på detta finns på Facebook (http://www.facebook.com/album.php?aid=197302&id=549663122&saved#!/photo.php?pid=4996221&id=549663122).

Vi tränar just nu utan tränare (udda NCAA regler) varje morgon klockan 9.00, vilket borde vara tidigt, men hettan och luftfuktigheten är grym! Träningarna består nu av löpning, sprints och spel (mycket 8 mot 8), för att få ihop laget snabbt. Löpningen är jobbig, men jag klarar det allt bättre varje dag och jag känner mig i form (det är bara klimatet och astman som sinkar mig). Jag spelar dock inte så bra som jag borde, men det beror mycket på att jag har svårt att kommunicera med spelarna, då jag inte har snappat upp all terminologi än, men jag lär mig nya saker varje träning. På onsdag får tränarna vara med på träningen och då förväntar jag mig att det kommer gå bättre (med lite mer hjälp). Laget är okej, inte IFK:s standard, men som ett division 2-lag på en mellan eller lägre nivå. Tjejerna är helsköna och dom har verkligen tagit hand om mig.

Igår var vi ett gäng från laget som var med i radio för ESPN (ett stoooort medie för sport i USA), som gick ut lokalt. Vi fick svara på frågor och sitta med under en timmes program. Jag blev indragen i detta dagen innan, och ville inte riktigt prata, då min engelska är långt från perfekt, men programledaren hittade min gamla skolas namn i min profil och hon tyckte det var jättekul, så under programmet fick jag säga "Kunskapsgymnasiet Norrköping" typ 5 gånger...! Här är länken (men jag sa inte mycket (men ni kan ju få se och höra från mina lagkamrater) http://www.livestream.com/playnthefield. Men, men det var en rolig upplevelse..

Jag vet att jag har glömt ta upp massor, men dom detaljerna kanske kommer någon annan dag. Måste bara nämna att det finns "drive-thru" bankomater här så att man slipper att gå ur bilen när man ska ta ut pengar (behöver jag skriva att det körs mycket bil här??)

Hörs snart!
Emma

För att komma till källan måste man simma mot strömmen. - Stanislaw Jerzy Lec

Jag och Casey

Mitt rum

"Don't bother just to be better than your contemporaries or predecessors. Try to be better than yourself." - William Faulkner

Halluuu!

Nu har det gått sådär lång tid sen jag skrev igen... Sist skrev jag om jobbet med visum och det tog mycket längre tid än väntat. Inte förrän igår (alltså den 26 maj) lyckades CSN att få igenom min ansökan så att jag kunde genomföra min visumintervju. I skolans information för internationella studenter står det hur mycket som helst om visumintervjun och vad man ska tänka på; bland annat att man ska ha koll på vilka professorer man kommer att studera under, framtidsplanerna (som gärna ska indikera att man kommer återvända till sitt hemland) och att man ska veta näst intill allt om hur ens nya liv kommer att se ut. Jag förberedde mig inte så mycket, men det visade sig att det inte alls behövdes; jag antar att det är skillnad på visumintervju i Sverige och till exempel Indien eller liknande. När jag kom in i entrén fick jag visa pass och lite papper, sen blev det metalldetektorer och en informell "intervju" (då en av vakterna hade mina papper och frågade löst om vart jag ska, vad jag ska göra och mina tankar kring det). Sen var det bara att sitta och vänta i två timmar i ett fruktansvärt intetsägande rum med BBC rullandes. BBC har ett visst band som spelas upp om och om igen med vissa nya inslag, men till slut kom sporten på och efter att ha suttit tyst i en och en halv timme kunde jag prata lite sport med en av vakterna (på engelska för övrigt :P). Efter det blev jag uppropad och fick prata i tio minuter med en helskön snubbe som frågade om mina planer för USA och sen var jag klar.

På eftermiddagen blev det lite shopping med mor och hemfärd. På vägen hem höll jag ett vakande öga på Facebook för att se hur min lag spelade i Tannerfors - slutresultat 19-3 - HÄRLIGT tjejor! Känns faktiskt okej att missa den matchen ;P. Men den viktigare matchen är på söndag då det blir derby mot Smedby hemma på Nya Parken (se till att komma dit!) så det är bara att börja ladda!

Efter att jag blev klar med visumintervjun igår så är jag praktiskt taget klar med allt inför USA, det jag måste göra nu är att packa, vänta på att visumet ramlar ned i brevlådan (inom en vecka), skaffa ett amerikansk mobilnummer och en amerikansk bank. Sen är allt på plats. Om 65 dagar flyttar jag till Florida! Heeeeeeelt sjukt! Men innan dess är det först STUDENTVECKA och STADIUM SPORTS CAMP. Två saker jag ser fram emot mycket.

Studentveckan drar igång på onsdag med mösspåtagning och följs upp på torsdag med lärarmiddagen; vilket är skrämmande, då det finns oerhört mycket att fixa inför det - men det kommer bli såååå kul! Fram tills själva studentdagen måste jag jobba hårt med mitt studenttal, vilket är lite jobbigt av flera anledningar. Jag är inte helt nöjd med mitt tal hittills och jag vet inte hur jag kommer kunna hålla talet... :S Känns som om jag kommer att stortjuta hela dagen. Bara att sitta i cafeterian och inte göra nåt är en såndär känsla som jag kommer att sakna; skolan har ju blivit nät intill som ett andra hem! Men i slutändan kommer det att vara en lycklig dag för då är jag ännu ett steg närmre USA!

Direkt efter studenten drag SSC igång vilket kommer bli underbart! Det är inte sommar utan Sports Camp! Men fatta hur fort det kommer att gå!! Dagen efter avslutningen på SSC åker jag upp till Stockholm för att ta farväl av släkten och dagen efter det sätter jag mig på flyget och börjar mitt största äventyr! Jag vet hur fort SSC brukar gå och nu är det snart dags! Det kommer bli svårt att hinna träffa alla vänner innan jag åker - men det ska jag lösa!

För varje dag som går kommer jag närmare studenten (13 dagar 14 timmar), SSC (17 dagar) och mitt största äventyr någonsin - FLORIDA (65 dagar 14 timmar)!

Emma - 65 dagar

“The past is our definition. we may strive, with good reason, to escape it, or to escape what is bad in it, but we will escape it only by adding something better to it.” - Wendell Berry

Insåg att jag inte har skrivit på ett tag - så det känns som det är dags :P...

Just nu är jag mitt uppe i att söka visum för mina fyra år i USA. Det är faaaantastikt hur mycket amerikanarna vill veta om mig! Känns som om att jag kan bevisa att jag inte är terrorist utan att fylla i fyrahundraåttielva papper - jag har förresten blivit expert på att skriva min namnteckning nu! :D Men i alla fall; för att få visum så krävs det att man först åker på möte på den Amerikanska Ambassaden i Stockholm, dit jag ska den 14 april om jag hinner få klart med alla papper tills dess...). För att kunna genomgå alla steg där krävs det olika formulär där man fyller i personuppgifter, anledning till att man söker visum och sjukt mycket mer. Man måste också betala två olika avgifter; en till ambassaden (1050 kr) och en avgift till SEVIS ($200) som håller koll på internationella studenter i USA. Den mest tidskrävande delen är att se till att ha bevis på att man har råd med att leva i USA i minst ett år, i mitt fall innebär detta att jag visar upp National Letter of Intent (kontrakt med skollaget där det står hur mycket stipendier jag får från fotbollen), intyget från skolan där det står hur stora akademiska stipendier jag får samt ett intyg från CSN som visar att jag har blivit beviljad studiestöd och lån. Att fylla i CSN-ansökan är inte det lättaste och det kräver mycket research, t ex om kostnaden för utlandsförsäkring från olika försäkringsbolag. Jag har fortfarande inte löst allt det än...

Jag har också nu bokat min FLYGBILJETT! :D Den 1 augusti 2010 klockan 9.10 lämnar jag Sverige och flyger till Orlando där jag landar 16.13 (lokal tid). Väl där så kommer tränaren för fotbollslaget (Fidgi) och hämtar mig och skjutsar mig till Melbourne. Jag kommer inte komma in i studentboendet förrän den 8:e, så under en vecka kommer jag bo hos en "local player" - vilket kommer att bli intressant :D känns också som en viss trygghet att direkt få kontakt med en av spelarna. Skolan börjar den 23 augusti, så under tre veckor kommer dagarna fyllas av fotbollsträning, sol och äventyr i Florida! EXCITED!!!

Jag ska inom den närmsta framtiden också betala en "housing deposit" - vilket innebär att jag kommer sant veta vart jag kommer att bo under mitt första år i Melbourne, Florida :D.

Varje dag är ett steg närmare min dröm!

Hade BÄST!
Emma

"In the end, it's not the years in your life that count. It's the life in your years." - Abraham Lincoln

Hepåre!

Nu vet jag mitt flyttdatum! Den 1 augusti 2010 hoppar jag på ett plan och drar till Florida Institute of Technology! Då väntas några veckors försäsongsträning innan skolan börjar i slutet av augusti.

Idag är det första dagen som allt detta känns verkligt och jag börjar inse vad jag kommer att sakna. Förutom mina vänner och bekvämligheten att kunna träffa dem när helst jag känner för det så kommer jag att sakna IFK så sjuuukt mycket! Kollade idag med Kenta hur länge vi tränar och den sista matchen jag kan vara med på är den 20 juni... Sen är det slut med IFK (tills det att jag ska komma tillbaka och träna med tjejorna mellan maj och augusti :) ). Det känns skrämmande, fick små klumpar i både mage och hals när jag insåg hur snart jag kommer att lämna hela mitt liv här! Allt gott jag har fått från IFK:s tjejer och tränare kommer jag alltid se som helt ovärderligt, men jag behöver testa något nytt och ta nästa steg. Jag tror att allt kommer att vara värt det - den självkännedom man kan få genom den upplevelse jag kommer att få är värde nog.

Insåg nu också att jag inte kommer få något svenskt sommarlov! Jag kommer att börja jobba helgen efter studenten och sluta (förhoppningsvis (!)) den 30 juli - alltså typ 1 dags svenskt sommarlov! Men tre veckors semester innan skolan börjar i FLORIDA känns ju inte helt fel :D!

Emma - blandade känslor inför mitt livs största äventyr :S :D

"Experience is a brutal teacher, but you learn. My god, do you learn." - C.S. Lewis







              <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

"Nothing is permanent in this wicked world. Not even our troubles." - Charles Chaplin






Sköna ungar!




DMF - vår fotbollsskola





Cupspel



Speakerbås/seketariat

Hepåre! Att uppdatera bloggen har ju gått sådär, men jag skriver ju lite när jag känner för det :D. Jag har nu den senaste veckan spenderat min tid i en hög papper från FIT, och det är helt SJUKT hur mycket de vill veta! Jag har redan (för några månader sen) gått igenom det så kallade "Eligibility Center" för NCAA (serien jag kommer att spela i). Detta innebar att jag satt framför datorn i en sådär timme eller nåt och svarade på hur många frågor som helst om min fotbollsbakgrund. Men nu har jag fått liknade frågor i massor från FIT och det tog sin lilla tid att fylla i. De är fantastiskt känsliga när det kommer regler och bakgrund i USA. När man kommer till college ska man vara "amatör" i den mening att man aldrig har fått betalt för att spela fotboll.

Jag har nu också bundit mig atletiskt till Florida Institute of Technology genom ett kontrakt som heter "National Letter of Intent". Lite kul läsning när man går igenom kontraktet, de har regler som aldrig tar slut :P. Det känns konstigt, jag kommer nog inte fatta att jag ska till Florida i 4 år förrän jag står där och har landat i staden som blir mitt nya hem.

För övrigt spelade vi vår första träningsmatch idag mot Stuvsta. Matchen slutade 3-3 och stundtals spelade vi riktigt bra, men det var bara första matchen. Vi testade att spela 4-3-3 vilket kan vara riktigt svårt. Jag spelade ganska bra och var mest nöjd med att jag nådde högt i luftrummet och plockade/boxade några höjdbollar - historiskt sett är jag ju då inte världens mest etablerade målvakte i luftrummet, men det går framåt. :D

Emma -----   “We all die. The goal isn't to live forever, the goal is to create something that will.” - Chuck Palahnuik



Lekte lite med Photoshop :D












pusshej! :D

Det är klart!! Jag ska till FLORIDA i 4 år för att studera Forensic Psychology på Florida Institute of Technology. Efter cirka tre veckors förhandlande med skolor i Florida, Connecticut, Pennsylvania, Kalifornien, Kansas m fl så var FIT: s stipendieerbjudande, program och fotbollsmöjligheter det rätta valet för mig.

FIT ligger i Melbourne (nej inte Australien - Melbourne, Florida! :D) som ligger 2,5 timme från Miami och 1 timme från Orlando, så bättre läge får man ju leta efter. Lägsta temperatur blir runt sådär 17-18 grader så det känns ganska överkomligt. Fotbollslaget håller en hög division 2/låg division 1- nivå (enligt en svensk tjej i laget som förut spelade i division 1 med Stattena). Laget har också en välmeriterad tysk målvaktstränare vilket jag tror kommer bli intressant; har förmodligen en helt annan fotbollsfilosofi än de svenska tränarna så då kan man plocka godbitarna från olika håll.

Just nu har jag det ganska svårt att greppa att jag verkligen bara kommer lämna allt här och dra till Florida (ensam!) om mindre än 200 dagar!! HELT sjukt!

Emma - lycklig!



Jenna och jag på Universal Studios, Florida, 2005 - JAG SKA DIT IGEN :D

BÄSTA sidan på Youtube! Improv Everywhere är en grupp amerikanska komiker som arbetar med att skapa scener i vardagen som kan ge förbipasserande en upplevelse som kan förgylla deras vardagsliv. Flera timmars underhållning!

Några personliga favoriter är;
Frozen Grand Central där 207 personer går in på Grand Cental i New York  (tågstation) och vid exakt samma tillfälle fryser de på plats och står stilla i 5 minuter. Helt sjukt bra gjort!

High Five Escalator utspelar sig på morgonen på en tunnelbanestation - Give Rob a high five!

Best Game Ever; ett gäng från Improv Everywhere går på en Little League baseballmatch (10-åringar) och förvandlar med mer än enkla medel denna match till en match på Major League standard (högsta baseballigan) - SJUKT roligt och en match ungarna definitivt tar med sig resten av livet.

Look Up More; 300 människor tar sig upp i en byggnad (tror det är ett shoppingcenter) med 300 fönster. Varje person ställer sig i ett varsitt fönster och med hjälp av signaler från marken börjar de röra på sej på olika sätt - samtidigt; tänk på att de ser inte varandra alls! Sååå häftigt!


Det finns så mycket mer på sidan, gå in och kolla - du kommer inte ångra dig!

Emma ---- http://www.youtube.com/user/ImprovEverywhere#p/u/4/9La40WwO-lU

I mitten av maj drog jag min axel ur led (inte första gången...), men till skillnad från tidigare erfarenheter så tog det mycket lång tid att komma tillbaka på planen. I augusti besökte jag mitt stamställe akuten för att röntga eländet. Det visade sig att mitt nyckelben (AC-leden) låg ca 1 cm ur led. Läkarens råd var att vila i 6 veckor och undvika att bära tungt (detta efter 7 veckors slit och bärande på Sports Camp.. ooops:S). Men envis som man är fick jag tag i k-tejp och det kändes okej att spela med en tejpad axelled (definitionen av "okej" får du bestämma själv :P).

Efter mindre problem med axeln, blev det i december dags för soccer showcase med Bluechip i Göteborg. Showcase innebär att man tränar och spelar inför ett gäng amerikanska coacher som sedan bedömer ens chanser att spela collegefotboll. Av någon anledning fick jag vara med på grabbarnas första träning; där Rob, coachen som höll i träningen, verkade lite rädd för att det skulle bli för tufft för mig att lira med killarna. Men det gick okej. Direkt efter 2 timmars tuff träning med grabbarna var det dags för ytterligare 2 timmar med tjejerna. När man sen fick i sig lite mat så var det direkt tillbaka till planen för 2 timmars fotboll igen. 6 timmars tuff fotbollsträning visade sig vara alltför mycket för min axel och mitt nyckelben....

I mitten av december fick vår sjukgymnast Christer kolla på min axel och kommentaren jag fick var; "du har misshandlat dina axlar i ett antal år nu va??". Axellederna var helt förstörda, då speciellt den vänstra där jag också hade fått en inflammation... Kändes sådär att nu få en tankeställare kring hur illa jag har behandlat mina stackars axlar och det var bara att bita i det sura äpplet och börja rehabträningen...

Så nu har jag varit ifrån fotbollen i en månad, och det har då ersatts av rehabträning 3 gånger i veckan på Medisinskt Centrum, rehabövningar hemma varje dag, rehabövningar på alla träningar och mycket snabba fötter och löpningar för att hålla igång. Mer långtråkigt blir det inte! Men i måndags var det dags för återbesök hos Christer och jag fick goda nyheter! Inflammationen är nu borta och stabiliteten i mina axlar är betydligt bättre. Jag fick då klartecken för att under denna vecka testa att slänga mig lite lätt, ta emot bollar och försöka hänga på hela styrkeprogrammen på våra styrkepass. I tisdags kom jag igång lite på brottarmattan under målvaktsträningen och på konstgräset på vanliga träningen efter det. Idag testade jag på att hänga med på näst intill alla övningar på styrkepasset och det känns jättebra! Äntligen börjar det gå min väg och i nästa vecka får jag också gå in i spelet :D. Jag vet själv hur jag kan fungera i sådana här lägen, så nu är det dags att tänka efter innan jag pressar axlarna för hårt, då det kan innebära en gratistur tillbaka till ruta ett... Men i dagsläget känns det sjukt bra!

Emma - har något att kämpa för